Mitt minne säger mig att Kurt Vonnegut i en av sina böcker skriver årtalen som om de vore egennamn. En egen identitet, på något sätt. Jag finner viss sympati med ett sådant upplägg.
En beskrivning av hur ett år har varit är som att betrakta världen som en groda ser tillvaron sittande i en liten grop på marken. Ett grodperspektiv. Först, jag inte använt AI för att skriva det här inlägget. Mitt liv under året som var har präglats av arbete och politik, eller var för att vara tydlig, mitt vanliga jobb och mitt jobb som fritidspolitiker.
Mitt vanliga jobb i ett stort, globalt, framgångsrikt IT-bolag har kännetecknats av hög förändringstakt. Införande av AI, effektivisering och sort fokus på att generera värde för våra kunder. Det är tydligt att ny teknik gör det möjligt att åstadkomma mer på kortare tid och detta i en takt som i vart fall jag inte varit med om tidigare. För min del är jag tacksam om att få vara med om denna utveckling.
Mitt fokus som politiker har varit arbetet med den nya socialtjänstlagen. Det har varit en ren förmån att få arbeta med vårt fantastiska team här i Vindeln och i regionen. Som samhälle står vi inför utmaningar som kanske vi inte har upplevt tidigare på många år. Jag vill fortsätta att vara med och ta ansvar för att vår kommun är en plats på denna jord där det är gott att leva.
Tjugohundratjugofem var också året då mitt andra barnbarn, Arthur föddes och året då min dotter Therese gifte sig med Andre. Livet är underbart emellanåt.
