Ju tråkigare en sak är, desto svårare är att få den att bli gjord. Inget bromsar en människa så mycket som olust. Min handlingskraft är rätt korrelerad med min lust eller kanske hellre olust.
Jag gillar att diska, alltså blir det gjort. Jag finner det oerhört tråkigt med att laga grejer. Alltså blir det inte gjort. Nå, nu är jag inte i den positionen att jag bara gör det jag har lust med att göra. Vilket sannolikt är bra, då jag tvingas att försöka se det roliga med det tråkiga. Mitt sätt här är att försöka ha slutet i sikte. Det betyder att se saken som den/ det bör se ut när det är klart.
En biblisk beskrivning kan uttrycka det som ett profetiskt tänkande. Det vill säga att beskåda något, se verkligheten, men framför allt se hur det kan bli.
För min del gör ett sådant synsätt att det blir lite lättare att leva. Det var länge sedan jag kände mig så hänförd över växtkraften i blomsterrabatten utanför huset som jag gör detta år.
Nu ser jag alla gamla löv, förmultnade växtdelar, men har också bilden av hur det kan se ut när rabatten är fixad. Det har gett mig energi.
