reflektioner kring Covid-19

Det var ett tag sedan som jag författade något inlägg. Tror att det beror på att hela den här situationen kring covid-19 varit så omvälvande. Jag hade inte koll. Verkar inte som om jag var ensam om att inte ha koll vad som väntade. Minst sagt. Hela vår tillvaro har förändrats. Fast jag undrar ändå.

Jag gjorde en utflykt idag till Avion, ett shoppingcentra i Umeå. Enligt Google så har jag rört mig ungefär maximalt 6 km de senaste två månaderna, så det här var ett undantag. Upplevde inte att folk betedde sig väsensskilt jämfört med hur det var för före covid-19. Lite mer distans till varandra, men det var allt. Inga munskydd. Möjligtvis något plexiglas vid kassadisken. Inte lika mycket folk som annars en vanlig lördag. Ungefär som här lokalt på ICA och COOP. Plexiglas, lite mer distans, och lite mer av sorgenhet i ögonen. Vi vill återgå till de normala, fast vi aldrig kommer att kunna göra det. Känns det som.

Som de allra flesta följer jag utvecklingen via media. Dagliga rapporter om läget från folkhälsomyndigheten. Givetvis. Läget i New York har fått min uppmärksamhet. Likaså vad som händer i andra länder. Sverige sticker ut. Kontrasten är stor. Vi litar på att folk tar ansvar för varandra. En from förhoppning som det ser ut. Sveriges ledare är just nu en expert på epidemier som driver en inriktning som Sverige är ensam om. Det säger en del.

Här har vi inte stängt ned, vi har inte krav på munskydd. Vi tillåter samlingar på upp till 50 personer. Vi har rekommendationer. Vi har förtroende för att folk fattar att man ska minimera risken för smitta för andra likväl som för sig själv. Det fungerar inte. Som det ser så finns det människor som ännu inte har fattat att vi alla kan drabbas av ett dödligt virus, och dessutom sprida det vidare till andra.

Sveriges strategi fungerar uppenbarligen inte särskilt väl. Smittan har spridits på äldrevården, ja egentligen var man än möts och har nära kontakt med varandra. Lika uppenbart är att vi inte hade beredskap för det som hände. Vi som samhälle har demonterat vår beredskap för kriser och för krig. Vi har inte ens beredskap att klara livsmedelsförsörjningen vid krig eller vid nedstängning av våra gränser.

Jag såg förresten intervjun med vår utrikesminister på CNN. Det var ingen hit. Det är skillnad på mål och strategi. Det har ett värde att kunna uttrycka sig förståeligt på engelska i den positionen.

Faktiskt rätt upprörande. Allt detta.

Så, vad gör du och jag? Tål att tänka på.

Translate »