Jag gillar inte att fylla år! Eller?

Hur gammal du än blir, så blir du aldrig så gammal som du ser ut. Ett uttryck som kan sagt med ett leende kan misstolkas som en komplimang. 

I mitt fall stämmer inte det påståendet, om inte annat så är min självbild sådan.

Jag har helt enkelt inte gillat att fylla år. Kan möjligtvis påminna mig att när jag var liten att jag längtade efter min 10-årsdag. Minnet är som bekant en färskvara och inte har det blivit bättre med åren, så min minnesbild kan vara ett falsarium. Jag fick ett fiskespö. På den tiden gillade jag att fiska. På den tiden var det också jordgubbstårtan och presenterna som var det viktiga. Numera är det mer en ursäkt för att träffa goda vänner och bara umgås. Inte så dumt det heller. Om man tänker efter. 

En annan anledning till min aversion mot att fira födelsedag att jag inte tycker att det är något att fira, men främst är nog orsaken att när jag fyller år, så nästan alla bortresta. Har liksom inte fått vanan.

Varför firar man sin födelsedag egentligen? Är det för att visa uppskattning för att man föddes? Är det ett sätt att få ett årligt fiktivt personligt bokslut? Ett sätt att  mäta ens popularitet? Vi mäter allt möjligt med tiden som bas. Hur många timmar vi jobbar per dag och vecka etc. Inte alltid vad vi får uträttat, dvs prestationen. 

Det kanske det är därför som det är bra att fira sin födelsedag. Så länge man lever, så återkommer den varje år, oavsett prestation. För att ta tillfället att umgås, äta en bit tårta och bara ha trevligt. 

Kort sagt, det är kul att fylla år, inte för att det är i sig något speciellt, men för att det är kul att träffas. OK, det blir en del att göra. Brygga kaffe och fixa tårta. Tårta är gott. Åtminstone jordgubbstårta. 

Så i år blir det med sannolikhet ett födelsedagsfirande. Dock inte nu. Utan senare, då semestrar huvudsakligen är avklarade. Detta år fyller jag jämt. Tre tjog. På måndag. Men det blir inget firande nu eller på måndag. Förhoppningsvis senare. 

 

 

 

 

Translate »