Året som var

Julen 2014

Ännu ett år.

Jag kommer knappt ihåg hur året var före sommaren. Tiden går så fort och hjärnan verkar redan vara proppfull med minnen.  Det svämmar över kanske, eller så är det som om när man anstränger sig mycket att minnet trängs undan. Jag borde föra dagbok, eller åtminstone föra anteckningar i kalendern.  Små noteringar som gör att minnet återvänder.

Min handstil har den kvaliteten att jag själv knappt kan läsa vad jag skrivit. så manuella anteckningar fungerar inte.  Kanske ska jag anstränga mig mer. Det är illa när jag behöver fråga personalen på ICA  om hjälp för att förstå vad det står på min inköpslista.

Det som har fastnat i mitt minne är alla goda stunder och alla underbara människor jag mött under året.  Människor som jag oväntat fått lära känna bättre. Personer som jag fått återknyta vänskapen med.  Överraskande möten som lett till fin vänskap. Den lilla och jordnära vänskapen och gemenskapen har varit och är så livsviktig. Det har varit en uppmuntran och glädje att få del av andras upplevelser av resor och händelser.  På något sätt har min egen världsbild utökats genom andras upplevelser och skildringar.  Tänker på de skildringar som just nu finns på www.laowailiving.com och som ger en inblick hur livet som västerlänning kan te sig i Kina. Men jag tänker också på de upplevelser som Victoria och Carl har haft under året i Sävar och i Hemavan.

De möten och samtal jag haft under året med människor från andra länder i mitt arbete har påmint mig om att vi är rätt lika som människor oavsett var vi bor. Även om vi har olika religion och kulturella referensramar.  Jag känner en sådan tacksamhet över att fått möjligheten att dela tankar och erfarenheter  med människor från andra livssituationer.

Sommaren som var kröntes med ett härligt surströmmingsätande tillsammans med några ur släkten. Ett  fint sätt att umgås på och få återknyta släktband.  Måtte det bli en tradition.

Under året så har jag fått skärskåda min livsåskådning  och gräva djupare i min förståelse av det bibeln lär oss. Här har den nära vänskapen med fina och djupa samtal varit som balsam för själen.

Det är svårt att sammanfatta året utan att nämna den ynnest det varit att få dela mina barns bekymmer och glädjeämnen. Deras erfarenheter har fått bli en del av mig.

I mångt har året varit som att springa i uppförsbacke utan att få en längre återhämtning. När jag stannat upp, så har tiden gått åt till att just hämta andan.  Det är först nu som min kraft börjar återvända så smått.

Tankarna går givetvis till Wilma, vår underbara hund, som fick avsluta sin tid här strax före sommaren.  En bild av henne sitter fortfarande på kylskåpsdörren. Jag saknar henne så mycket. Om ni någon funderar på att skaffa en hund. Kolla upp Landseer. Det finns säkert fler “Wilmor” utan att för den skull vara en Landseer, men vår Wilma var bara så underbar.

Jag har en önskan om att vi får ett 2015 som kännetecknas av fördjupade och goda relationer. Där relationer som brustit kan läkas. Inte minst i de nära relationerna, men också sett ur ett globalt perspektiv.  Tänk om vi kan låta 2015 bli ett år av försoning och omtanke.

Med önskan om ett riktigt Gott Nytt År!

Translate »